Vi bestemmer hva som er viktig: Søkeordet ‘Hersh’ ga 0 treff hos faktasjekkerne

 

2 relevante gamle treff på NRK. Statskanalens omtale av Hersh i sak 1 er som talerør for militærvesenet, der de gjør sitt beste for å stemple hans avsløringer som «konspirasjonsteorier»; delvis det samme i sak 2, der han er han «kontroversiell», men likevel antas å være pålitelig.

Faren for en opptrapping av krigen i Syria er overhengende. Det virker som om Washington gjør seg klar til enda et direkte angrep mot Syria hvert øyeblikk som helst. Norge er en del av koallisjonen som vil være med på dette angrepet, om regjeringen vil det eller ei (men den ønsker nok å delta). Denne gangen er påskuddet at «USA har identifisert mulige forberedelser for enda et angrep med kjemiske våpen av Assad-regimet, som trolig ville bli et massemord på sivile, inkludert uskyldige barn.»

Klokka tikker. Hvis Norge skal gå til krig, haster det ikke egentlig å se litt nærmere på selve grunnlaget for påstandene? Media er ikke kjent for sin lange historiske hukommelse, men hva med å ser nærmere på noe som skjedde for bare 2 måneder siden, som er hva Det hvite hus henviser til som «enda et» angrep?

Den anerkjente gravende journalisten Seymour Hersh hadde en viktig artikkel den 25.06.2017 (Norsk utdrag her). Der analyserer han missilangrepet på Shayrat-flybasen i Syria den 4. april 2017. Etter min mening, er dette ikke en fullstendig avsløring, men likevel er dette en viktig del av prosessen med å finne sannheten.

Hersh skriver angrepet i april var ment «som gjengjeldelse for det [Trump] sa var et dødelig nervegassangrep utført av den syriske regjeringen to dager tidligere mot den opprørske byen Khan Sheikhoun. Trump utstedte ordren til tross for at han var blitt advart av de amerikanske etterretningstjenestene om at de ikke hadde funnet noe bevis for at syrerne hadde brukt et kjemisk våpen.»

Med velvilje kan man beskrive denne ‘feilen’ som at man angriper på feil grunnlag. Et annet syn at dette er et oppdiktet påskudd for en aggresjonskrig.  Hva skriver norske medier om Hersh sine avsløringer?

Google avansert søk, søkeordet er «Hersh«, avgrensingen er siste uke. Søket utført 28.06.

  • Aftenposten: 0 treff
  • VG:  0 treff
  • NRK: 0 treff
  • Dagbladet: 1 treff. Men nei, dette er en annen urelatert sak fra 2012. Ingenting om Hersh og krigen som Norge står i overhengende fare for å bli med i.

Dette er ikke en pinlig unnlatelse – det er slik våre media fungerer.  Pressen som ‘Den fjerde statmakt’ betyr noe annet enn at den angivelig skal holde vår politikere i ørene. Det betyr at den er en del av de herskende strukturene. Hvis landet (eller våre nære allierte) går i krig, uansett på hvor løgnaktig grunnlag, er pressen en nødvendig del å skape aksept for dette.

Om den  nye advarselen skriver Aftenposten «ansatte i det amerikanske utenriksdepartementet som vanligvis er med på å koordinere uttalelser av typen Spicer kom med, sier de ble overrasket over advarselen, ifølge nyhetsbyrået AP. Kildene uttalte seg anonymt», som i klartekst betyr at de ikke tror på uttalelsen, og siden Aftenposten valgte å ta den med, innerst inne vet at det hele er løgn.

Husk: Den viktigste metoden for å kontrollere våre oppfatninger, er valget av hvilke opplysninger man skal skrive eller la være å skrive om.

 

Advertisements

2 comments

  1. Det är viktigt att påminna om detta. I krigstid brukar staten informera om propaganda men sedan glöms det bort. Förmodligen för att folk förstår att den lede fi använder lögnen som medel. Det känns självklart för folk. Gemene man får då lätt uppfattningen att propaganda inte förekommer under s k «fredstid». Och att den egna staten inte sysslar med sådant. Tilliten till det egna landets styre är högt i västvärlden. P g a uppfattningen att västvärlden definieras som demokratisk. De senaste 50-60 åren har ingen lyft debatten rejält och allmänheten har omedvetet fått uppfattningen att medier är totalt pålitliga. Det är först nu när klyftan mellan vad medier rapporterar och vad folk uppfattar i verkligheten blivit så stor att folk reagerar och förtroendet dalar för medier och public service.

    För några decennier sedan förändrades medvetet innehåll i medier och public service i Sverige trots protester och kritik att det skulle bli mediernas död om allt blev som de sensationella s k kvällspressen. I stället för objektiv nyhetsrapportering övergick medierna till allmänt kåserande. Redan då framfördes åsikten från makteliten att folk i allmänhet inte längre hade förmåga att läsa mer än två rader. En förödande åsikt som knappast var sann eftersom folk protesterade mot den åsikten. Får man nedstucket i halsen att man inget duger till så kan det bli en självuppfyllande profetia. Det kan mera definieras som en från makten pådyvlad «inlärd hjälplöshet».

    Nyhetsförmedlingen blandades med subjektiva uppfattningar. SR fick stark kritik men inget hjälpte när de tidigare mera objektiva samhällsprogrammen snuttifierades med b l a det nya flaggskeppet Godmorgon världen. Nu har folk vant sig vid programmet i brist på annat. Tillvänjningens makt är stor och får man inget att jämföra med så tror man det är normalt. Inte många efterfrågar något annat längre. Kritiken har dött bort inte p g a att det inget finns att kritisera utan p g a att många avlidit som hade sett något annat än dagens snuttifierade och fördummade värld. Ingen kan berätta för dem hur det var tidigare. Och det fåtal kritiska röster som finns försvinner i bruset. I det snabba tempot och mängden av information.

    Public service organet SR såldes ut. Personal avskedades och nya tjänster tillsattes inte. De stora pensionsavgångarna hade börjat. Ett ypperligt tillfälle att passa på den stora utförsäljningen och man talade om tystnaden som bredde ut sig över hela landet. Personalen vid SR trodde nog att den stora utförsäljningen och avregleringen inte skulle drabba SR så därför var rapporteringen om den stora samhällsförändringen försumbar vid public service. Det är en skandal som till slut drabbade dem själva. Några protesterade faktiskt in i det sista tills de också försvann ut i tystnaden. Ett program «Jobbet» t ex där programledaren redogjorde för tystnaden som spreds över landet. Idag sysslar SR och övrig public service enbart som propaganda organ för den globalistiska samhällseliten.

    Det är inte bara i «rena krigslägen» där länderna angriper varandra militärt som folk måste kontrolleras via statsapparaten utan även när stora samhällsförändringar/samhällsomstörtningar sker som folket inte skulle acceptera om de haft vetskap om dem.

    Att kontrollera våra uppfattningar är en mycket väl utforskad, sofistikerad, för de utsatta en rent förskräcklig teknik. Härskarteknik är som hörs på namnet enbart till för de som vill förtrycka andra. Att kontrollera människors kunskap och sinnen är ingrediensen. Det är ingen tillfällighet att analfabeter finns uteslutande i diktaturer.

    Lik

    • Fantastisk kommentar! Dog må det sier at jeg ikke synes det er noe galt med subjektive nyheter, det viktige er at ikke alle nyheter er ensartede og at de med store ressurser ikke skal få lov til å styre våre oppfatninger.

      De virkelige infame subjektive nyhetene gjemmer seg ofte bak påstanden om å være objektive. (som mainstream pressen, NRK, SVT osv)

      Lik

Kommentarer er stengt.